Idag är det tre år sen min pappa somnade in och den dagen min mamma och jag fick massor med trubbel på vår väg in till sjukhuset för att hälsa på min pappa.
Jag minns hur läkaren talade om för oss att vi hade "turen" att inte hinna in för om vi kommit tidigare så hade vi kommit mitt i återlivningsförsöken......
Men jag vet inte ....och tänker ofta "tänk om jag ändå hade tankat som Staffan sa till mig att inte glömma" men nu kan jag inte göra nåt åt saken och  innerst inne vet jag att mamma och jag hade "tur" min pappa var glad när han pratade i telefonen med min syster en halvtimme innan han somnade in och det är jag glad för.
Vi har idag varit vid pappas grav och gjort fint och njutit en stund av det lugn som finns på kyrkogården.

Så älskade pappa du är saknad av oss alla.....